- Rundsytt kandar från Stübben
- Beiga/ljus bruna fleecelindor
- Rundsytt Aachenträns från Hööks
- Back on track täcke
- Königs Sir dressyrstövlar
En blogg om dressyr och min vardag tillsammans med mina hästar Imre och Lotta. Någonstans mellan tävlingsdressyr, klassisk ridkonst och natural horsemanship hittar ni mig.
torsdag 23 februari 2012
Önskelista
- Oranga fleecelindor
- Rundsytt kandar från Stübben
- Beiga/ljus bruna fleecelindor
- Rundsytt Aachenträns från Hööks
- Back on track täcke
- Königs Sir dressyrstövlar
- Rundsytt kandar från Stübben
- Beiga/ljus bruna fleecelindor
- Rundsytt Aachenträns från Hööks
- Back on track täcke
- Königs Sir dressyrstövlar
Arbete vid hand
Här tränar Marijke De Jong bl.a galopppirouetter och galoppombyten vid hand med sin fina KWPN Romanesque.
För en del ryttare är kanske arbete vid hand främmande (även om det finns (äldre) dressyrryttare som fortfarande använder sig av det), men inom den klassiska ridkonsten är det en självklar del av hästens utbildning och ett mycket bra komplement till ridningen. Jag arbetar framför allt Lotta väldigt mycket vid hand.
Heja BBR!
Och sjukt deppigt att Mattias Rath har anslutit sig till Sjef Janssen.
http://www.eurodressage.com/equestrian/2012/02/22/german-federation-professional-riders-unacceptable-rath-trains-janssen
http://www.eurodressage.com/equestrian/2012/02/22/german-federation-professional-riders-unacceptable-rath-trains-janssen
onsdag 22 februari 2012
Lotta tisdag
Igår var Lotta superduktig i ridhuset. Det var vindstilla, så hela den biten slapp vi jobba med och jag kunde fokucera mig på ridningen istället.
När vi kom till ridhuset så var Sara där med sin fina 5-åring Milano (e: Don Primero). Eftersom Lotta är så hemskt social och vill nosa på och prata med alla hästar hon möter så fick vi lägga lite fokus till en början på att inte dra mot Milano hela tiden utan lyssna på mig och mina hjälper istället. Det gick över min förväntan! Behövde inte trilskas speciellt mycket. Det blev ett ypperligt tillfälle för att träna de sidförande hjälperna och öppna, och hon lyssnade så himla fint i skritt och hade en riktigt trevlig, avslappnad arbetsform och bra energi framåt.
Traven, som vanligt, är en katastrof de första varven. Hon vill bara springa, tar genvägar i hörnen, ställer sig utåt på volterna och blir stel och hård. Så såhär brukar jag strukturera upp traven i början, för att få fokus, lydnad och avslappning;
- Jag börjar med kravet att hon ska hålla sig på det spåret som jag sett ut. Här struntar jag i vilken form hon går i, hon ska bara lyssna på mina styrande/flyttande hjälper. Här får JAG träna mycket på att vara tydlig och bestämd i min hjälpgivning, planera min ridning, hålla upp blicken och se ut ridvägen. Jag rider främst på fyrkantsspåret, och lägger in stora volter med jämna mellanrum.
- När hon börjat lyssna på mina hjälper ändrar jag fokus till att försöka hitta en rund arbetsform i trav i avslappning, där hon kan länga överlinjen och höja ryggen. Detta gör jag genom att rida massor med volter och serpentiner i varierande storlekar och lägger in långsidor där jag släpper fram och manar på henne att öka längden på steget. Ser till att jag har ett bra stöd på yttertygeln och stundvis letar efter lite öppnakänsla.
- När hon börjar komma till rätta och ger efter i kroppen och i sinnet så saktar vi av och skrittar en stund på långa tyglar med mycket klappar och beröm.
- Därefter tränar vi på travstarter där hon ska starta lugnt och sansat i form och inte börja trava iväg som om vi startade i en montétävling.
Och därefter brukar vi avsluta eftersom det är ungefär på den nivån vi är just nu :) eventuellt lägger jag in lite galopp också, med fokus på att hon ska galoppera och inte slängtrava .. Mer galoppträning ska vi lägga in lite längre fram.
Men hon fick till en sån fin trav tillslut och kunde till och med samla sig något så vi kunde träna tempoväxlingar. Ibland får hon mig att tappa hakan! Riktigt bra travstarter gjorde hon också så då rundade vi av eftersom jag var mer än nöjd med vad vi åstakommit.
Sara ville att vi skulle göra sällskap tillbaka till stallet så medans jag väntade på att hon skulle bli klar så jobbade jag Lotta vid hand. Först i skritt vilket funkar jättebra, men sen tog jag mod till mig och provade traven och hon gjorde så fina, samlade, lugna travstarter. Återigen, jag tappade hakan! Har aldrig kunnat jobba henne vid hand i trav innan eftersom hon helst vill trava på i 180 knyck, lite svårt att hänga med då!
Duktig häst!
(Bilden är från sommaren 2010)
När vi kom till ridhuset så var Sara där med sin fina 5-åring Milano (e: Don Primero). Eftersom Lotta är så hemskt social och vill nosa på och prata med alla hästar hon möter så fick vi lägga lite fokus till en början på att inte dra mot Milano hela tiden utan lyssna på mig och mina hjälper istället. Det gick över min förväntan! Behövde inte trilskas speciellt mycket. Det blev ett ypperligt tillfälle för att träna de sidförande hjälperna och öppna, och hon lyssnade så himla fint i skritt och hade en riktigt trevlig, avslappnad arbetsform och bra energi framåt.
Traven, som vanligt, är en katastrof de första varven. Hon vill bara springa, tar genvägar i hörnen, ställer sig utåt på volterna och blir stel och hård. Så såhär brukar jag strukturera upp traven i början, för att få fokus, lydnad och avslappning;
- Jag börjar med kravet att hon ska hålla sig på det spåret som jag sett ut. Här struntar jag i vilken form hon går i, hon ska bara lyssna på mina styrande/flyttande hjälper. Här får JAG träna mycket på att vara tydlig och bestämd i min hjälpgivning, planera min ridning, hålla upp blicken och se ut ridvägen. Jag rider främst på fyrkantsspåret, och lägger in stora volter med jämna mellanrum.
- När hon börjat lyssna på mina hjälper ändrar jag fokus till att försöka hitta en rund arbetsform i trav i avslappning, där hon kan länga överlinjen och höja ryggen. Detta gör jag genom att rida massor med volter och serpentiner i varierande storlekar och lägger in långsidor där jag släpper fram och manar på henne att öka längden på steget. Ser till att jag har ett bra stöd på yttertygeln och stundvis letar efter lite öppnakänsla.
- När hon börjar komma till rätta och ger efter i kroppen och i sinnet så saktar vi av och skrittar en stund på långa tyglar med mycket klappar och beröm.
- Därefter tränar vi på travstarter där hon ska starta lugnt och sansat i form och inte börja trava iväg som om vi startade i en montétävling.
Och därefter brukar vi avsluta eftersom det är ungefär på den nivån vi är just nu :) eventuellt lägger jag in lite galopp också, med fokus på att hon ska galoppera och inte slängtrava .. Mer galoppträning ska vi lägga in lite längre fram.
Men hon fick till en sån fin trav tillslut och kunde till och med samla sig något så vi kunde träna tempoväxlingar. Ibland får hon mig att tappa hakan! Riktigt bra travstarter gjorde hon också så då rundade vi av eftersom jag var mer än nöjd med vad vi åstakommit.
Sara ville att vi skulle göra sällskap tillbaka till stallet så medans jag väntade på att hon skulle bli klar så jobbade jag Lotta vid hand. Först i skritt vilket funkar jättebra, men sen tog jag mod till mig och provade traven och hon gjorde så fina, samlade, lugna travstarter. Återigen, jag tappade hakan! Har aldrig kunnat jobba henne vid hand i trav innan eftersom hon helst vill trava på i 180 knyck, lite svårt att hänga med då!
Duktig häst!
(Bilden är från sommaren 2010)
Lotta måndag
I måndags blåste det som fasen på Torö och Lotta var helt spänd och stissig. Var en pärs att gå de 500 meter som det är upp till ridhuset. Det var dessutom glashalt på vägen. Lagom kul att stappla sig fram där när man går med en häst som tror att alla buskar och träd vill äta upp henne. Hur som helst överlevde vi den biten men inne i ridhuset så knakade det i väggarna och vinden ven utanför, och Lotta kändes som hon skulle explodera. Så eftersom vi var ensamma så knäppte jag loss tyglarna och lät henne galoppera runt en stund och smälta intrycken. Men efter bara några varv så sökte hon kontakt med mig igen.
Hon är verkligen en underbar häst, för trots att hon är upprörd och rädd/stressad av alla ljud så väljer hon att komma till mig självmant och söka trygghet.
Efter en stund hörde jag hur traktorn kom körandes och skallrade extra mycket eftersom han höll på att grusa vägen. Perfekt tillfälle för mentalträning! Han körde upp alldeles brevid långsidan av ridhuset, det mullrade och skallrade och de oranga, blinkande lamporna lyste rakt in i ridhuset. Jag gick hela tiden parallellt med traktorn och Lotta gick lös snett bakom mig. Hon tyckte det var skitläskigt, men höll sig kvar endå. Vid ett tillfälle bankade det till ordentligt och då slängde hon sig åt sidan och sprang iväg kanske 5-6 meter, innan hon märkte att jag var kvar, då kom hon travades tillbaka och ställde sig bakom mig. Så himla duktig!
När traktorn hade åkt iväg så gosade vi mycket och jag berömde henne. Jag hoppade upp och provade att rida henne några varv också innan vi gick hem igen. Skritten var mjuk och fin, men traven var bara flängig och uppstressad. Ville inte pressa henne för mycket, eftersom hon redan varit duktig och klarat av något hon tyckte var svårt (och jag själv var rätt trött i huvudet) så jag satte som ett litet mål att får jag bara en travstart i båda varven där hon inte exploderar iväg utan startar lugnt och gärna söker sig lite framåt-neråt med hals och huvud (istället för att göra "giraffen") så nöjer jag mig med det. Och efter lite övertalning fick vi igenom det och kunde traska hem.
På hemvägen var hon lika spänd och stissig som på vägen dit, men jag känner mig endå på nåt sätt trygg med henne för att jag vet att hon vill inte springa ifrån mig, eller springa över mig.
Det är svårt (snarare omöjligt) att få bort hästens naturliga flyktinstinkter men man kan iallafalla komma till en punkt där man vet att även om hästen är rädd så kommer den inte lämna mig i sticket och den kommer lyssna på mig. Jag är flocken och hos flocken finns tryggheten. Deras flockinstikt är också en av deras starkaste drivkrafter.
Hon är verkligen en underbar häst, för trots att hon är upprörd och rädd/stressad av alla ljud så väljer hon att komma till mig självmant och söka trygghet.
Efter en stund hörde jag hur traktorn kom körandes och skallrade extra mycket eftersom han höll på att grusa vägen. Perfekt tillfälle för mentalträning! Han körde upp alldeles brevid långsidan av ridhuset, det mullrade och skallrade och de oranga, blinkande lamporna lyste rakt in i ridhuset. Jag gick hela tiden parallellt med traktorn och Lotta gick lös snett bakom mig. Hon tyckte det var skitläskigt, men höll sig kvar endå. Vid ett tillfälle bankade det till ordentligt och då slängde hon sig åt sidan och sprang iväg kanske 5-6 meter, innan hon märkte att jag var kvar, då kom hon travades tillbaka och ställde sig bakom mig. Så himla duktig!
När traktorn hade åkt iväg så gosade vi mycket och jag berömde henne. Jag hoppade upp och provade att rida henne några varv också innan vi gick hem igen. Skritten var mjuk och fin, men traven var bara flängig och uppstressad. Ville inte pressa henne för mycket, eftersom hon redan varit duktig och klarat av något hon tyckte var svårt (och jag själv var rätt trött i huvudet) så jag satte som ett litet mål att får jag bara en travstart i båda varven där hon inte exploderar iväg utan startar lugnt och gärna söker sig lite framåt-neråt med hals och huvud (istället för att göra "giraffen") så nöjer jag mig med det. Och efter lite övertalning fick vi igenom det och kunde traska hem.
På hemvägen var hon lika spänd och stissig som på vägen dit, men jag känner mig endå på nåt sätt trygg med henne för att jag vet att hon vill inte springa ifrån mig, eller springa över mig.
Det är svårt (snarare omöjligt) att få bort hästens naturliga flyktinstinkter men man kan iallafalla komma till en punkt där man vet att även om hästen är rädd så kommer den inte lämna mig i sticket och den kommer lyssna på mig. Jag är flocken och hos flocken finns tryggheten. Deras flockinstikt är också en av deras starkaste drivkrafter.
tisdag 21 februari 2012
Sadeltankar so far
I lördags var vi och hämtade sadlarna, och jag har nu klämt och känt, vridit och vänt och provridit. Jag kör en liten sammanfattning med mina sadeltankar såhär långt;
Tristan: blev lite besviken när jag kom till Sadelmagasinet och såg att den hade små, små knästöd nere på bossorna, men eftersom den såg bra ut i övrigt så chansade jag endå. Det var ett sånt himla bra pris på den. När jag provade den på hästarna så låg den bra på båda, men bättre på Imre. Dock är framvalvet ganska högt på den, skulle gissa att den nog är tänkt till en häst med högre manke. Blev orolig att den skulle hamna i bakvikt, för det såg ut som att framvalvet låg högre än bakvalvet men jag la ett spö mellan fram- och bakvalvet och den låg helt vågrätt, och även sadelns djupaste punkt är mitt i sadeln, där den ska vara. När jag red Imre så hamna sadeln ännu bättre på plats och då såg förhållandet mellan fram- och bakvalv bättre ut, men jag skulle önska att bakvalvet låg lite högre endå. Fast jag kanske inte borde oroa mig så mycket när allt annat kändes bra? Hur som helst måste jag rida i den fler gånger innan jag ger min slutgiltliga dom.
På Lotta blev den något lång eftersom hon har ganska kort rygg, vilket resulterade i att precis under punkten där ryttaren ska sitta så ligger den inte helt an mot ryggen. Drar man handen under sadeln så känner man att trycket lättar just i mitten. Blev bättre när jag satt i sadeln, men det lutar åt att jag inte kommer använda Tristan till Lotta. Men även här kommer jag rida några gånger till innan dommen faller.
Romanus; har faktiskt inte hunnit/orkat rida i Romanus än, men har longerat Imre med den på. Romanus hade samma problem som Tristan; den hade tyvärr också små knästöd (mindre än Tristans), plats för en hög manke (högre än på Tristan) vilket också här är lite oroväckande att den kommer hamna i bakvikt. Återkommer med mer uppdateringar om Romanus när jag hunnit och orkat rida i den.
Bilden är på Tristan. Ridspöet ligger där för att se om den är i balans. Hur tycker ni att den ser ut?
Tristan: blev lite besviken när jag kom till Sadelmagasinet och såg att den hade små, små knästöd nere på bossorna, men eftersom den såg bra ut i övrigt så chansade jag endå. Det var ett sånt himla bra pris på den. När jag provade den på hästarna så låg den bra på båda, men bättre på Imre. Dock är framvalvet ganska högt på den, skulle gissa att den nog är tänkt till en häst med högre manke. Blev orolig att den skulle hamna i bakvikt, för det såg ut som att framvalvet låg högre än bakvalvet men jag la ett spö mellan fram- och bakvalvet och den låg helt vågrätt, och även sadelns djupaste punkt är mitt i sadeln, där den ska vara. När jag red Imre så hamna sadeln ännu bättre på plats och då såg förhållandet mellan fram- och bakvalv bättre ut, men jag skulle önska att bakvalvet låg lite högre endå. Fast jag kanske inte borde oroa mig så mycket när allt annat kändes bra? Hur som helst måste jag rida i den fler gånger innan jag ger min slutgiltliga dom.
På Lotta blev den något lång eftersom hon har ganska kort rygg, vilket resulterade i att precis under punkten där ryttaren ska sitta så ligger den inte helt an mot ryggen. Drar man handen under sadeln så känner man att trycket lättar just i mitten. Blev bättre när jag satt i sadeln, men det lutar åt att jag inte kommer använda Tristan till Lotta. Men även här kommer jag rida några gånger till innan dommen faller.
Romanus; har faktiskt inte hunnit/orkat rida i Romanus än, men har longerat Imre med den på. Romanus hade samma problem som Tristan; den hade tyvärr också små knästöd (mindre än Tristans), plats för en hög manke (högre än på Tristan) vilket också här är lite oroväckande att den kommer hamna i bakvikt. Återkommer med mer uppdateringar om Romanus när jag hunnit och orkat rida i den.
Bilden är på Tristan. Ridspöet ligger där för att se om den är i balans. Hur tycker ni att den ser ut?
fredag 17 februari 2012
Fredagsmys
Spenderade min fredagskväll i stallet och ridhuset. Hade tänkt att jag skulle ta lite bilder på hästarna men jag blir så jäkla "in the zone" i stallet och när jag rider så det glömde jag helt bort ..
Red Imre i ridhuset. Hade tänkt nöta på skolorna och träna trav- och galoppstarter från halt för att få honom att samla sig lite mer, men under uppvärmningen så fick han för sig att någonting utanför utgången var superläskigt (antagligen var det nåt rådjur eller vildsvin). Så vi fick mentalträna lite istället. Fast jag fick in skolträningen endå för jag red öppnor och slutor förbi utgången säkert femtielva gånger i både skritt och trav och la många volter i olika storlekar åt både höger och vänster i olika gångarter så vi hela tiden red förbi det han var rädd för och kom emot det från olika håll. Till en början var han spänd som en fiolsträng och ville inte släppa utgången med blicken men bit för bit började han släppa efter och slappna av, och när han hade gjort skolorna avslappnat och korrekt, slutat skygga när vi red förbi dörren samt att vi till slut kunde skritta förbi på långa tyglar så rundade vi av och gick hem. Han var spänd på vägen tillbaka mot stallet så antagligen var det något uppe i skogen, men det är bara för honom att börja vänja sig för på Torö kryllar det av vildsvin och andra monster i skogen.
Bortsett från den sabeltandade tigern/vildsvinet/rådjuret utanför dörren så kändes han faktiskt riktigt fin, när han slutade fjompa sig. Något stelare i vänster varv dock, öppnorna där var lite klurigare att få igenom.
Dagens tips: försök att alltid se det positiva i varje ridpass och känn dig nöjd med det du faktiskt fått igenom, även om det kanske inte var det du planerat från början.
Nu blir det godis och tv resten av kvällen!
Red Imre i ridhuset. Hade tänkt nöta på skolorna och träna trav- och galoppstarter från halt för att få honom att samla sig lite mer, men under uppvärmningen så fick han för sig att någonting utanför utgången var superläskigt (antagligen var det nåt rådjur eller vildsvin). Så vi fick mentalträna lite istället. Fast jag fick in skolträningen endå för jag red öppnor och slutor förbi utgången säkert femtielva gånger i både skritt och trav och la många volter i olika storlekar åt både höger och vänster i olika gångarter så vi hela tiden red förbi det han var rädd för och kom emot det från olika håll. Till en början var han spänd som en fiolsträng och ville inte släppa utgången med blicken men bit för bit började han släppa efter och slappna av, och när han hade gjort skolorna avslappnat och korrekt, slutat skygga när vi red förbi dörren samt att vi till slut kunde skritta förbi på långa tyglar så rundade vi av och gick hem. Han var spänd på vägen tillbaka mot stallet så antagligen var det något uppe i skogen, men det är bara för honom att börja vänja sig för på Torö kryllar det av vildsvin och andra monster i skogen.
Bortsett från den sabeltandade tigern/vildsvinet/rådjuret utanför dörren så kändes han faktiskt riktigt fin, när han slutade fjompa sig. Något stelare i vänster varv dock, öppnorna där var lite klurigare att få igenom.
Dagens tips: försök att alltid se det positiva i varje ridpass och känn dig nöjd med det du faktiskt fått igenom, även om det kanske inte var det du planerat från början.
Nu blir det godis och tv resten av kvällen!
Visste ni att ..
Grand Prix ryttaren Catherine Haddad har tävlat i riktigt gamla Stübben Tristan Extra sadlar i många, många år! Hon var elev till Willi Schultheis innan han gick bort, och just Tristan Extra är känd som Schultheis-sadeln. Nu har hon dock uppgraderat sin sadel till en Genesis Special, en sadel som hon utvecklat tillsammans med Stübben baserat på de gamla måtten och specifikationerna från hennes schultheis-sadel.
Catherine Haddad är utan tvekan en av mina stora förebilder inom tävlingsdressyren. Hon kör sitt race, är rolig och intelligent, och som jag, en aning old fashioned.
Catherine Haddad är utan tvekan en av mina stora förebilder inom tävlingsdressyren. Hon kör sitt race, är rolig och intelligent, och som jag, en aning old fashioned.
torsdag 16 februari 2012
Pimp my fossil
Eftersom jag blev så pepp över sadlarna (fossilerna) så var jag ju tvungen att beställa ett nytt fleecetäcke och nytt schabrak från Schockemöhle. Visst är dom dösnygga??
Vet att många ogillar orange på fux, men det skiter jag i ;) jag älskar orange! Och jag lever ofta efter parollen "make it work" som Tim Gunn i Projekt Runway alltid säger. Lita på din magkänsla och begränsa dig inte för att alla andra säger att man inte kan göra si eller så. Tycker du något är snyggt så go for it! Och ha självförtroende!
Vet att många ogillar orange på fux, men det skiter jag i ;) jag älskar orange! Och jag lever ofta efter parollen "make it work" som Tim Gunn i Projekt Runway alltid säger. Lita på din magkänsla och begränsa dig inte för att alla andra säger att man inte kan göra si eller så. Tycker du något är snyggt så go for it! Och ha självförtroende!
Stübben
Att jag är väldigt old fashioned när det gäller vissa saker kommer ni så småningom märka, som t.ex nu när jag tänkte berätta om de 2 dressyrsadlarna jag ska hämta hos Sadelmagasinet på lördag! I'm so excited! Det är två gamla Stübben sadlar, varav den ena är av min favoritmodell Tristan! Den andra är en Romanus, också en bra modell. Men gamla Tristansadlar är helt oslagbara. Så bra balanserade, inga knästöd, perfekt djup i sätet, sittbenen hamnar där dom ska vara, alltså nära hästens tyngdpunkt och inte bakåt mot hästens rörelsecentrum. Och så Stübbens oslagbara kvalité, sadlarna håller fasen i generationer. Nu hoppas jag bara på att sadlarna är så fina som dom ser ut på hemsidan, och såklart att dom ligger bra på hästarna. Storleken som är angiven på hemsidan är rätt iallafall.
Jag förstår att det finns folk därute som inte alls förstår varför jag är så peppad över gamla, omoderna och "billiga" sadlar, men för mig finns det inga bättre dressyrsadlar. Att dom är billiga är en bonus. Synd såklart att folk inte förstår deras värde (och jag tror att många ryttares sitsar skulle må bra av att rida i en gammal tristan).
Antagligen bara jag och sura gamla hästgubbar som gillar såna här fossiler!
Jag förstår att det finns folk därute som inte alls förstår varför jag är så peppad över gamla, omoderna och "billiga" sadlar, men för mig finns det inga bättre dressyrsadlar. Att dom är billiga är en bonus. Synd såklart att folk inte förstår deras värde (och jag tror att många ryttares sitsar skulle må bra av att rida i en gammal tristan).
Antagligen bara jag och sura gamla hästgubbar som gillar såna här fossiler!
söndag 5 februari 2012
Har beställt assnygga ridbyxor!
Från Martha Ridewear. Ett svenskt märke där designers och mönsterkonstruktörer från bl.a. Acne och Hope varit med och designat. Sjuuukt snygga och stilrena ridkläder har dom. Less is more när det gäller häst- och ryttarutrustning är min åsikt.
Kolla så snygga;
Kolla så snygga;
En vän på besök
I fredags kväll fick vi besök på Herrhamra av min kära vän Sari. Vi har varit vänner sen vi var små och hon har känt både Imre och Lotta sedan jag skaffade dom. En period var hon även medryttare på Imre. Hon sov över hos oss och igår var vi i ridhuset med hästarna. Hästarna var riktigt pigga så när vi kom till ridhuset släppte vi dom lösa så dom fick explodera utan att vi behövde sitta på ;) gud vad kul dom hade! Hoppade och studsade och tävlade i vem som kunde galoppera snabbast! Efter 5-10 minuter var dom helt slut haha.
Eftersom jag just nu bara har en sadel så red jag Lotta barbacka och Sari fick ha sadeln till Imre. Med Lotta jobbade jag i skritt mest, försöka hitta en avslappnad längre form framåt-neråt. Hon lyssnade fint på hjälperna och följde min sits riktigt bra. Hon var mjuk och eftergiven och hade bra energi och framåtanda. Traven däremot är svårare, hon har lite svårt med balansen och ännu värre blir det när jag sitter barbacka och studsar omkring på henne. Så vi skippade det arbetet. Istället höll jag lite lektion med Imre och Sari.
Han hade svårt med höger öppna så det blev mjukgörande övningar för att få loss honom och till slut fick Sari igenom höger öppnan bra vid två tillfällen. Vi avslutade med galopp och sen ville Sari att jag skulle hoppa upp och känna hur han kändes i höger varv. Mycket stel! Vilken är mitt egna fel eftersom jag knappt tränat hästarna senaste tiden. Med nu ska det bli ändring på det!
På vägen hem var vi allihop väldigt glada och nöjda. Mysdag!
Eftersom jag just nu bara har en sadel så red jag Lotta barbacka och Sari fick ha sadeln till Imre. Med Lotta jobbade jag i skritt mest, försöka hitta en avslappnad längre form framåt-neråt. Hon lyssnade fint på hjälperna och följde min sits riktigt bra. Hon var mjuk och eftergiven och hade bra energi och framåtanda. Traven däremot är svårare, hon har lite svårt med balansen och ännu värre blir det när jag sitter barbacka och studsar omkring på henne. Så vi skippade det arbetet. Istället höll jag lite lektion med Imre och Sari.
Han hade svårt med höger öppna så det blev mjukgörande övningar för att få loss honom och till slut fick Sari igenom höger öppnan bra vid två tillfällen. Vi avslutade med galopp och sen ville Sari att jag skulle hoppa upp och känna hur han kändes i höger varv. Mycket stel! Vilken är mitt egna fel eftersom jag knappt tränat hästarna senaste tiden. Med nu ska det bli ändring på det!
På vägen hem var vi allihop väldigt glada och nöjda. Mysdag!
torsdag 2 februari 2012
2 veckor på Herrhamra
Kära Alice! Nu har vi bott på Herrhamra i snart 2 veckor. Att packa upp känns som ett evighetsprojekt, överallt är det saker och kartonger. Tröttsamt!
Men hästarnas saker är iallafall upp-packade och i ordning.
Det blev inget ihopsläpp med stona. Stallägaren kände att det kanske blir lite rörigt i den hagen om det kommer in två till hästar. Men jag är inte ledsen för det, au contraire! Dom har nu en egen hage med fri tillgång på hösilage, riktigt lyxigt. Jag har valt att sköta insläpp av Imre och Lotta själv eftersom jag tycker insläpp vid kl 15-16 är alldeles för tidigt (det är då de andra hästarna i stallet tas in). Så mina får gå ute till kl 19-20. Så himla skönt, märker framförallt på Imre att han blir mer harmonisk när han får gå ute längre och när det är jag dom tar in dom på kvällarna och inte en massa olika personer.
Jag har varit helt slut pga flytten, både i kroppen och knoppen, så jag har inte orkat träna hästarna något. Men igår inveg vi ridbanan med lite longering. Var inställd på att jag skulle ha två pigga och nerviga hästar pga att dom vilat så länge, vi är på ett nytt ställe och att dom blir separerade från varandra (dom har varit med varandra 24/7 i nästan två veckor). Men dom skötte sig bra med tanke på omständigheterna!
Det var riktigt mysigt att jobba med hästarna igen, dom är såna fina men väldigt olika individer. Lotta är oftast lite coolare och mer lätthanterlig än Imre men har istället en tung kropp som är svår att få ordning på. Imre har ett lite mer knepigt lynne och kan växla mellan olika "personligheter" och sinnelag. Man får riktig hjärngympa när man tränar med honom. Men han har däremot kroppen med sig och har väldigt lätt för sig i dressyren.
Men hästarnas saker är iallafall upp-packade och i ordning.
Det blev inget ihopsläpp med stona. Stallägaren kände att det kanske blir lite rörigt i den hagen om det kommer in två till hästar. Men jag är inte ledsen för det, au contraire! Dom har nu en egen hage med fri tillgång på hösilage, riktigt lyxigt. Jag har valt att sköta insläpp av Imre och Lotta själv eftersom jag tycker insläpp vid kl 15-16 är alldeles för tidigt (det är då de andra hästarna i stallet tas in). Så mina får gå ute till kl 19-20. Så himla skönt, märker framförallt på Imre att han blir mer harmonisk när han får gå ute längre och när det är jag dom tar in dom på kvällarna och inte en massa olika personer.
Jag har varit helt slut pga flytten, både i kroppen och knoppen, så jag har inte orkat träna hästarna något. Men igår inveg vi ridbanan med lite longering. Var inställd på att jag skulle ha två pigga och nerviga hästar pga att dom vilat så länge, vi är på ett nytt ställe och att dom blir separerade från varandra (dom har varit med varandra 24/7 i nästan två veckor). Men dom skötte sig bra med tanke på omständigheterna!
Det var riktigt mysigt att jobba med hästarna igen, dom är såna fina men väldigt olika individer. Lotta är oftast lite coolare och mer lätthanterlig än Imre men har istället en tung kropp som är svår att få ordning på. Imre har ett lite mer knepigt lynne och kan växla mellan olika "personligheter" och sinnelag. Man får riktig hjärngympa när man tränar med honom. Men han har däremot kroppen med sig och har väldigt lätt för sig i dressyren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)