Hästarna flyttade!

Idag blev första etappen avklarad i "Flytten till Herrhamra gård". Hästarna + deras tillbehör är på plats i stallet. Haninge Hästtransporter körde dom från Ösmo till Torö, proffsigt företag med trevlig personal!

Det var premiär för mina hästar att åka hästbuss där dom gick in från sidan och stod med huvudena bakåt. Imre gick på utan vidare knussel, så fort han märkte att det fanns hö där inne så köpte han konceptet direkt. Lotta däremot tyckte att de vita väggarna var mystiska och att hon kom in från helt fel håll, men efter några minuter så gick hon på och vi kunde stänga. Gissar att hon resonerade som så att om Imre står där så är det nog säkert. Dom hade kameraövervakning i lastbilen, kul att se sina älsklingar åka därbak! Väl framme gick dom av utan problem och fick stå i sina boxar en stund medans jag packade in resten av deras saker i stallet.
Släppte ut dom i hagen sen, Imre var väldigt taggad och trippade på stället hela vägen ner och showade lite för de andra hästarna. Men väl i hagen gick dom nåt varv och inspekterade omgivningen och tog det väldigt lugnt. Dom får en egen hage över helgen och på måndag eller tisdag släpps dom ut i stohagen. Nej, Imre är inte ett sto men han är så snäll och låg i rang och har inte en gnutta hingstbeteende i sig så det funkar alldeles utmärkt att ha honom med brudarna.

Nu är jag tillbaka i lägenheten i Farsta och packar ihop de sista av mina saker. Imorgon går mitt flyttlass!


http://www.herrhamragard.se/

Är tjejer och kvinnor inte en del av folket?

Eftersom jag är så fruktansvärt illa berörd över hur sportmedia har behandlat Rolf-Göran Bengtsson, ridsporten och kvinnors åsikter och intressen i samband med utdelandet av Jerringpriset, så finner jag knappt några ord. Istället över låter jag orden till dom som kunnat formulera sina tankar och känslor kring detta.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/kronikor/kronika-vi-skrammer-sportjournalisterna.htm

http://jagtycker.blogg.se/2012/january/ridsportens-och-feminismens-revansch.html

Ett fullständigt kaos

Kära Alice,

Jag kom på att jag kanske borde nämna att det kommer nog bli lite dåligt med inlägg här fram tills februari, då jag är mitt uppe i en stor flytt av mig och hästarna ut till Herrhamra gård i Nynäshamn. "Livspusslet" under hösten och vintern har varit alldeles för övermäktigt, och jag befinner mig just nu på utbrändhetens rand. Nu hoppas jag på lite ny energi och mer tid över till hästarna och ridningen i och med flytten. Nästa helg går lasset med mig och hästarna, så veckan som kommer blir det "flyttfokus".

Bilden är från senaste lektionen med Malin Hellstedt. Hon fick sitta upp och känna igenom Imre, som är allt annat än i bra kondition just nu. I februari blir det en ordentlig igångsättning av båda hästarna!

Avslutningsvis blir det en nödvändig frågeställning; Vad tillför dressyr i ditt liv? Vad tillför dressyr i dina hästars liv?

Hatten av för Dr. Klimke

Lyckopiller i form av ett youtubeklipp. Dr. Reiner Klimke rider sitt segervarv under OS 1984 med hatten i ena handen och tyglarna i den andra, och utför jag-vet-inte-hur-många galoppombyten i varje, passage, piaff och ökad trav inför en vrålande publik. Jag får gåshud varje gång jag kollar på denna.

När jag mötte Belsebub

Kära Alice,

Det är tillsammans med dessa två som jag tar mig fram i och utforskar dressyrens mångfacetterade värld. Fläcken till vänster heter Lotta, hon är en irish cob född 2004. Räven till höger heter Imre af Furuberg (E: Lemon 769, UE: Good Future 741), han är ett svenskt halvblod född 2000. Jag själv heter Johanna och är av årgång 1987.

Jag började hästeriet med att vid 11 års ålder motvilligt bli släpad till Pärlvikens ridskola utanför Stockholm av min vän Elisabet. Jag tyckte hästar var stora och opraktiska. Jag ville att djur skulle få plats hemma i vår lägenhet och framförallt få plats i mitt knä så man kunde gosa med dom. Hursomhelst, jag fick rida ridskolans suraste ponny Belinda (även känd som Belsebub. Kär ponny har många namn), blev blixtförälskad i både Belinda, ridning och hästar i allmänhet och har sedan den dagen aldrig slutat med hästeriet. Jag har ridit på flera olika ridskolor i många år, varit medryttare på ett antal hästar (däribland underbara Belinda, som jag träffade på flera år senare då det visade sig att en av mina klasskamrater i gymnasiet hade köpt Belinda för 7,50 kr från ridskolan när hon skulle pensioneras), gått islandshästgymnasium, praktiserat och jobbat i diverse stall m.m. I slutet av gymnasiet var jag så trött på hästvärlden, kände att jag inte hörde hemma någonstans. Jag bestämde mig för att så fort jag tagit studenten så lägger jag ner hästeriet. Tyvärr hade jag en 2 månaders praktikperiod kvar att överleva innan jag skulle sluta gymnasiet. Jag kände att jag var tvungen att hitta nåt nytt. Efter mycket sökande på internet kom jag in på något som kallades akademisk ridkonst och hittade Hanna Engström och Ekeskogs gård på Gotland (www.ekeskogs.com). Det fick duga som praktikplats, tänkte jag utan några större förhoppningar. Tänk så fel man kan ha! Dom 2 månaderna på Ekeskogs förändrade hela mitt liv och det hela slutade med att jag köpte Imre där och totalt bodde jag ca 1 år hos Hanna.
Så sedan 2006 har jag förkovrat mig i den akademiska ridkonsten och fått nya ögon att se på hästvärlden med. Det är med dom ögonen och den kunskapen jag fått som jag nu vill ge mig ut på tävlingsbanorna.

Mer om hur jag kom till den punkt i livet där jag är nu, och mer om min tid på Gotland blir det en annan gång.