.. passar bra till att göra lite uppdatering här;
IMRE:
Innan betessläppet fick jag hjälp av stallkamrat Steffi med att hitta tillbaka till "peppen" i hästarnas träning. Vi hade börjat komma igång lite grann, men så förra helgen reste jag bort och tror ni inte att jag hinner mer än sätta mig på bussen till Falun innan telefonen ringer och såklart är Imre halt och inte vill belasta ena framhoven. Min vän Sari som var på plats hemma som häst-hund-och kattvakt kollade igenom honom och hittade en stor sten fastkilad i höger framhov. När hon fick bort den så blev han genast gladare och kunde börja röra sig igen. Dagen efter var han dock stel och ömfotad, och halt i trav. När jag kom hem igen så fick hovslagaren komma ut och kolla hans hov, och just nu gissar vi/jag på att han har fått en blödning/tryckskada i hoven och stelheten kommer från att han stått och avlastat och kompenserat i resten av kroppen. Han fick iaf en plastsula mellan skon och hoven på höger fram och fick genast bättre gång. Han har fått sova i stallet på nätterna och gått ut några timmar varje dag på betet. Hans allmäntillstånd har inte varit särskilt påverkat. Han har varit sitt vanliga glada, pigga och lite nerviga jag. Han har inte haft någon feber eller värme/svullnad/puls i hovar och benen. Men halt i trav (dock har han blivit bättre och bättre för varje dag) och ömfotad på grusvägen. Jag har bestämt mig för att avvakta tills imorgon och ska då rådfråga hovis igen om han fortfarande haltar, och så blir det till att ringa ut veterinären som får kolla igenom honom. Håll era tummar för att fräcka fuxen ska kunna trava rent igen snart!
LOTTA:
Samma som Imre, Steffi har hjälpt mig komma igång och det har börjat rulla på ganska bra. I förrgår hade Lotta även premiär som blivande körhäst! Steffi lånade ut sin sele och sin körkunskap och Lotta fick prova på att dra en tung planka efter sig. Hon kunde inte ha varit coolare. Hon drog runt på den skramlande plankan som om hon aldrig gjort något annat. Bästa tjejen!
Hon går just nu på bete tillsammans med Steffis dräktiga fjordsto Malva som ska föda vilken dag som helst, mycket spännande!
JAG SJÄLV DÅ?
Jo som fortsättning på mitt tidigare inlägg om min "mentala status" så kan jag säga att måååånga pusselbitar har fallit på plats. När jag kom till Hjärnhälsan och fick prata med en psykiatriker om mig själv, hur jag har levt mitt liv och hur jag mår just nu så sa han när jag pratat klart, att han med största sannolikhet tror att jag har ADHD. Han hade lika gärna kunnat gett mig en lavett istället, för så kändes det att höra dom orden. Inte kul alls, just då. Jag är ju bara helt vanligt deprimerad? Möjligtvis utbränd, men inte ADHD, nejnej. ADHD har ju pojkar i låg- och mellanstadiet, dom som slänger ut stolar genom fönstret och aldrig kan sitta stilla. Men psykiatrikern förklarade att ADHD är mer komplext än så, och framför allt ter den sig väldigt annorlunda hos flickor och kvinnor. Han berättade mer och bad mig även googla runt lite om ADHD hos flickor, och det var som att höra och läsa om hela mitt liv. Så sjukt! Allt stämde, om hur jag var som barn, tonåring och hur jag är nu som vuxen. Så mitt tips till alla därute, läs på om ADHD HOS FLICKOR/KVINNOR.
Jag fick iaf komma tillbaka direkt dagen efter och då ta med mig min sambo och göra ett första test, och jag kan ju säga att resultatet slog i taket haha. Så nu är jag mitt uppe i en ADHD-utredning.
